Framtiden

I år fyller jag 20 år och jag kan inte låta bli att fundera över vad fan jag ska göra nu. Känner mig så förvirrad över vad jag vill och vem jag är och vad jag är menad att göra. Läste det här inlägget som är från snart två år sedan och inget har ju egentligen ändrats men nu när min framtid liksom ska hända konkret känns allt så himla svårt.
 
Jag vill resa. Jag vill resa. Jag vill resa. Jag vill upptäcka världen och jag vill rädda världen och jag vill ha världen i min lilla jeansficka.
Men jag vägrar jobba.
 
Jag kan inte se mig själv stanna i Stockholm och jobba på ICA i ett halvår för att få ihop de där pengarna. Jag vägrar. Det är inte jag. Hanna Ladstedt är inte hon som blev kvar efter gymnasiet och aldrig tog sig därifrån. Jag vägrar.
 
Jag ska bort bort och iväg
 
Men vad finns det då? Jag kan inte resa utan pengar. Det går inte.
Men jag vet inte heller var jag skulle vilja resa.
 
Jag vill träffa människor och sova i någon loppig våningssäng men mest av allt vill jag ju bara sitta på något café på någon uteservering och skriva dålig poesi och dricka skummiga café au laits och jobba på ett modemagasin och ha typ tre unga älskare som svärmar runt mig.
 
Jag vill ha storstaden, jag vill ha möjligheterna, jag vill känna pulsen och avgaserna och tillfällena och förhoppningarna och regnbågarna.
 
Jag älskar tanken på att jag bor i min lilla lägenhet i Uppsala och sedan åker och pluggar utomlands i några år och att jag har en pressokanna och bor ovanför ett bageri där jag springer och köper croissanter och att jag har en liten fransk balkong där jag spanar på människor. 
 
Jag vill dansa hela nätterna och dricka rödvin tills mina tänder blir psykosröda. Jag vill ramla runt på okända gator och krama okända människor. Jag vill bli kär. Jag vill ha hela världens kunskap. Jag vill förändra världen och ha jävligt kul på vägen
 
Svara på hur jag tar mig dit
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0